Ella Viola Hillbäck (f. Johansson) föddes i Göteborg den 6 maj 1914 och dog i Stockholm den 19 april 1979. Hon började sin skrivande verksamhet som journalist och kulturskribent i bland annat Ny Tid, Idun och Expressen. Hon debuterade skönlitterärt med diktsamlingen -Hos en poet i kjol- (1939) och utkom med sammanlagt 20 böcker, den postuma samlingen -Dikter i mitt ljus- (1980) och urvalsvolymen -Skapelsesånger- (1964) inräknade. Hon kom att utveckla en mycket personlig diktarröst i sitt författarskap. Den ljusa, lätta tonen i poesidebuten byggdes allteftersom ut med mörkare och gåtfullare klanger. Till Hillbäcks produktion hör bland annat diktsamlingen -Vägar, rastställen- (1960) och den prosalyriska -Swedenborgvisioner- (1972). I senare litteraturforskning har även hennes 40-talsböcker -Världsbild- (1947) och -Poesi- (1949) uppmärksammats. Utöver diktsamlingarna och de prosalyriska verken skrev Hillbäck också ett antal romaner. I hennes efterlämnade papper ingår dessutom manuskript till tre opublicerade prosaverk och ett drama.

Ella Hillbäck var dotter till Johannes Johansson, vävmakare, och Hilda Johansson (f. Holmgren). Hon var åren 1949-1974 gift med Östen Sjöstrand (1925-2006), författare och ledamot av Svenska Akademien 1975-2006.

Gerhard Bungerfeldt, socialinspektör och beundrare av Ella Hillbäcks poesi, inledde på 1960-talet en brevväxling med Hillbäck - en kontakt och vänskap som varade till Ella Hillbäcks död. 1981 publicerade Bungerfeldt en längre essä om hennes poesi i kulturtidskriften Vår Lösen (1/1981). Essän behandlar i första hand Hillbäcks författarskap men innehåller också biografiska upplysningar och referenser till de efterlämnade papper som ingår i denna samling.