ARKIVBESKRIVNING
Johan Ulrik Bjurberg utförde sin livsgärning i Fredrika som församlingens kyrkoherde från 1891 till 1928. Han var född i Burträsk 13/9 1851 av sko- och urmakaren Ulrik B. och Maria Kristinia BergIund. Efter studier bl a vid Fjellstedtska skolan i Uppsala och avlagd examen i lapska språket prästvigdes han för Härnösands stifts lappmarksförsamlingar 21/5 1877. Sina första tjänster före den stadigvarande stationeringen i Fredrika hade han i Dorotea och Hotagen i Jämtland. 1877 gifte han sig med Ida Helena Malm, född i Norsjö 17/4 1852, död 18/4 1937 dotter till handl. Erik Mauritz Julius M. och Maria Kristina Grahn. Barn: Max Samuel Alexander, född 18/3 1879, död 5/71961, fortsmäst., skogsförv., gift med Nanny Maria Olivia Vestman, död 10/1 1961. Fosterdotter Selma Maria Helena Hellman, född 10/3 1886, död 25/1 1905.

Johan Bjurberg var en kraftfull och energisk kyrkoherde. Därtill var han siare och skald. Han sammanfattade ofta sina predikningar på vers. Med klar och mäktig stämma sjöng han dem sedan för sina församlingsbor. Ibland skedde det enligt uppgift med sådan kraft att fönsterrutorna klirrade. Ett litet häfte av sådana sammandrag och andra dikter trycktes också i Åsele 1926.

Kyrkoherden blev hela socknens styresman. Han ingrep i stort sett i allt som skedde och ledde utvecklingen framåt med fast hand. Hans sociala patos för församlingens fattiga och missanpassade var synnerligen stort. Han organiserade bl a en hjälporganisation Lappmarkens hjälp- och missionsförening som med stor uppslutning bland sockenborna uträttade storverk. Även ur egen börs var han snar att hjälpa, när någon hamnade i svårigheter. För nykterheten arbetade han också oförtrutet och med stor framgång. Under en tioårsperiod runt sekelskiftet anhölls endast två personer för fylleri inom
Fredrika. I sin berättelse härom kunde Bjurberg samtidigt belåtet tillägga att dessa två var hemmahörande i andra församlingar.

Över sitt flitiga arbete och liv förde Johan Bjurberg anteckningar i form av en dagbokssvit. Den börjar 1887 och avslutas först när pennan bokstavligen föll ur hans hand en månad före hans död i Umeå som pensionär 23/3 1931.

Böckerna är genomgående numrerade och den sista har nummer 312. I dagböckerna får man följa alla hans kyrkliga förrättningar, hans resor och olika inkvarteringar i byarna. I dem antecknar han detaljerna i hela den omfattande lånerörelse han bedrev för att hjälpa sin sockenbor. Livet i hemmet och de praktiska sysslorna i jordbruket och skogen
bokförs även noga. Sin bibelläsning och de böner som följde honom i alla livets skiften noterar han också ingående. Bjurbergs arkiv, som fram till 1983 bevarats hos släktingar i Bjurholm, innehåller förutom dagböckerna även kyrkoherdens hela svit av ämbetsskrivelser i kopieform. De 58 kopieböckerna löper strikt kronologiskt från 1891 till 1928, då Bjurberg lämnade sin församling vid 77 års ålder. Ett antal kvittensböcker och kassajournaler rörande skogsmedel och andra förvaltningsuppdrag finns också, samt dessutom journaler under några år över avgångna telefonsamtal från prästgården. I
dessa bokförs även noga vad samtalen handlat om. Ett studium av det bjurbergska arkivet kommer att ge forskaren en fullödig bild av hur en lapplandssocken sköttes under decennierna kring sekelskiftet i såväl andligt som världsligt avseende. Därtill kommer man att möta en prästman med en originell framtoning, mycket stor duglighet och försedd med en brinnande tro, som han med lyrisk kraft kunde förmedla till sina medmänniskor.