ARKIVBESKRIVNING:
Magnus von Platen föddes i Malmö 1920. Han blev fil dr 1954 på en avhandling om den karolinske skalden Johan Runius " ett lärdomsprov som visade hans intensitet som forskare - intet arkiv syntes för obetydligt - för hans spanande öga - men också hans begåvning som analytiker, något som senare skulle ge honom berömmelse då det gällde modernare diktning" (Wilhelm Odelberg 2002).
Under 1950-och 60-talen var Magnus von Platen flitigt sysselsatt som författare, utgivare och översättare i Stockholm. 1969 blev han utnämnd till den förste innehavaren av Umeå universitets professur i litteraturvetenskap, en tjänst som han upprätthöll till sin pensionering 1985.
Von Platen anses vara en av de främsta kännarna av svensk 1600- och 1700-talslitteratur, särskilt vad gäller diktarnas sociala villkor. Det intresse han hade för författarbiografier visas i Den unge Vilhelm Moberg, ett verk där han följer författarens och gode vännens utveckling från soldathemmet i Mohult till 1930-talets Stockholm. Ett annat ämne som intresserade honom handlade om privatläraren och informatorn, vilket han behandlade i en studie utgiven av Umeå universitet. Som pensionär gav han ut böckerna Verner von Heidenstam och Emilia Uggla - ett äktenskap, essäsamlingen Skandalen på Operakällaren samt Svenska skägg.
Han tillhörde aktivt många lärda sällskap och akademier, var t ex under lång tid ordförande i Bellmansällskapet. Bland de initiativ han tog kan nämnas serien Svenska lärde, utgiven av Vitterhetsakademien i samverkan med bokförlaget Natur och Kultur.