Wilhelm Scharp var under 1940-talet en av Sveriges främsta kännare och skarpaste kritiker av det nazistiska Tyskland. Han blev känd för ett stort antal artiklar i pressen i detta ämne.

Två år efter hans magisterexamen vid Uppsala universitet 1926 började Wilhelm Scharp arbeta som universitetslektor i svenska språket vid Unter den Linden-universitetet i Berlin. Där blev han vittne till Weimarrepublikens sista år och fall samt nazismens uppmarsch och maktövertagande 1933. Hans opposition mot den rådande statliga ideologin ledde slutligen till hans avsättning som lektor 1936.

Från 1939-1962 var Wilhelm Scharp vid Norrmalms flickläroverk, först som adjunkt och sedan som lektor. Mellan 1945-1950 var han ledare för Svenska institutionella rådet och dess lektoratsutskott. Scharp har utgett ett antal skrifter samt medarbetat i svensk och utländsk press.

Han var en stor boksamlare redan under sin berlintid med en speciell inriktning på tysk politisk historia och modern ideologi. Wilhelm Scharp tillerkändes Kungl. Bibliotekets främsta utmärkelse, den s.k. Snoilsky-medaljen.