Författarinnan Anna Maria Roos är mest känd för hennes verk Sörgården och I Önnemo , som båda ingick i det läsebokspaket för folkskolan, där även bl.a. Selma Lagerlöfs Nils Holgersson ingick. Dessa två verk var präglande för en hel generation svenskar och begreppet "Sörgården" blev en symbol för ett idylliskt, harmoniskt småbrukarliv.

Anna Maria Roos genomgick redan som tonåring det Högre lärarinneseminariet, den enda högre utbildning som ansågs lämplig för en ambitiös ung flicka på den tiden. Men hon var inte intresserad av undervisning och tog aldrig någon lärartjänst efter sin examen. Anna Maria hade en mångsidig konstnärlig begåvning: hon målade, komponerade och skrev, men det var främst hennes skrivande som blev hennes viktigaste gärning. Under pseudonymen Alfaro debuterade hon som barnboksförfattare 1894 med Lilla Elnas sagor . Hennes sätt att direkt tilltala till de unga läsarna utan att visa pekfingret var relativt sällsynt förekommande vid den tiden. Åren 1913-1918 var hon ledamot i Samfundet De Nio.

Anna Maria Roos' största framgång var skrifterna för barn och ungdomar, men hon sysslade med en mängd olika litterära inriktningar såsom debattböcker, novellsamlingar, dikter, litteraturhistoria, svensk och antikens historia, översättningar samt romaner. Ett särskilt engagemang låg på religionens område. Detta religionshistoriska intresse ledde så småningom till ockultism och spiritism.

Anna Maria Roos tillbringade en stor del av sitt liv på resor utomlands. Dels på grund av sin hälsa som periodvis krävde ett annat klimat än det svenska, men också för att kunna utveckla sin verksamhet att bota sjuka med handpåläggning, något som förbjöds 1915 för lekmän i Sverige. Hon uppehöll sig i bl.a. Egypten, Palestina, Italien, Tyskland och USA. En tid bodde hon på Teneriffa. Hon dog i Bombay, Indien, dit hon hade åkt eftersom hon upplevt en kallelse att där hjälpa lidande med handpåläggning.