Sigurd Fries föddes i Stockholm 1924. Han var född i en släkt som i generationer varit botaniker. Sigurds egna studier kom däremot att ha en inriktning mot språk. Han disputerade i ämnet nordiska språk vid Uppsala universitet 1957 med avhandlingen Studier över nordiska trädnamn. Mellan åren 1957-1968 innehade han en docenttjänst i nordiska språk vid Uppsala universitet. 1969 utnämndes han till professor i svenska språket, särskilt nusvenska, vid Umeå universitet. En professorstjänst som han kom att inneha fram till sin pensionering 1988.
Sigurd Fries akademiska forskning kom till stor del att handla om dialektologi, namnforskning och språkhistoria. Som son och sonson till botaniker kom han att särskilt ägna sig åt forskning kring svenska växtnamn.
Vid sidan av sin akademiska bana var Sigurd Fries även bl.a. ledamot av redaktionskommittén för nationalupplagan av Strindbergs samlade verk, medlem av Arbetsgruppen för svenska växtnamn samt ledamot i styrelsen för Dialekt-, Ortnamns- och Folkminnesarkiven samt Svenskt visarkiv (DOVA-styrelsen). Han var även ledamot i lärda sällskap som Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Skytteanska Samfundet.
Efter sin pensionering kom Sigurd Fries tillsammans med bl.a. sin fru Ingegerd Fries att arbeta med utgivningen av Carl von Linnés lappländska dagbok från 1732 - Iter Lapponicum. Ett omfattande arbete som kom att resultera i tre volymer utgivna av Kungl. Skytteanska Samfundet åren 2003-2005.